att jobba och träna på en söndag.....
är inte så farligt ändå, för man har ingen söndagsångest på kvällen för man testa på det (vardagssmakprov) under dagen och det kändes helt jävla ok.
En vacker text som någon skrev om kärlek:
Varje unik kombination av människor är lite som ett
eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
Det kommer aldrig att finnas
ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men
som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
Och i det landet som du och X
bodde i, kommer det för alltid vara ni
som är det fina.
Era bilder på sedlarna.
Ingen annan kan nånsin kliva
in i det landet, eller ta den platsen som var din.
Den killen som X är där, är
för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek,
samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från
början till slut inuti dig.
Han var den där mannen i
ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just
våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
Just nu ser du det vackra i
ert land, det kommer du göra i framtiden också.
Och ja, det kommer du att
småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig
i framtiden. Men.
Jag har rest mellan många
sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag
bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare
och ännu mer demokratiskt än det förra.
Därför att det som var fint
i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet.
Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas X om några år.
Jag lovar.
Efter en tid tänker man att
“hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits
ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer
fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
Men om en tid kommer du se
att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde
landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i
din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir
bättre och bättre på det.
eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
Det kommer aldrig att finnas
ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men
som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
Och i det landet som du och X
bodde i, kommer det för alltid vara ni
som är det fina.
Era bilder på sedlarna.
Ingen annan kan nånsin kliva
in i det landet, eller ta den platsen som var din.
Den killen som X är där, är
för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek,
samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från
början till slut inuti dig.
Han var den där mannen i
ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just
våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
Just nu ser du det vackra i
ert land, det kommer du göra i framtiden också.
Och ja, det kommer du att
småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig
i framtiden. Men.
Jag har rest mellan många
sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag
bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare
och ännu mer demokratiskt än det förra.
Därför att det som var fint
i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet.
Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas X om några år.
Jag lovar.
Efter en tid tänker man att
“hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits
ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer
fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
Men om en tid kommer du se
att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde
landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i
din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir
bättre och bättre på det.
Kommentarer
Trackback
