jag var så upprörd. Jag vet det nu. Jag kan be om ursäkt för mycket men aldrig för det. För det fanns bara för att jag brydde mig. Den sista gången försökte jag inte ens. Jag trodde att jag kämpade, men jag inser nu att det är inte sant. Jag kunde gjort så mycket mer, försökt. Men det gjorde jag inte. Och så tänker jag. Det brinner i bröstet. Varje gång, varje gång jag ser tillbaks.