Häromdagen när jag var på gymmet, visades ett amerikanskt program där en VD för ett stort företag (Domino's pizza) gick undercover för att kunna besöka sina butiker/restauranger runt om i landet och se hur de fungerade och om de följde Domino's grundläggande regler och riktlinjer. Han föreställde en vanlig man på jakt efter ett jobb hos snabbmatskedjan. Det blev en gripande historia. Han träffade på många olika människor. En del vars sanna ambition och dröm låg i jobbet. En del som jobbade där som sista utväg. En man jobbade där efter att ha gett upp hela sina karriär i indien för sina söners skull. Dessa tappra små franshchaisare kämpade för att hålla igång sina restauranger och uppfylla Dominos standard. Tack vare att Vd:n var under täckmantel kunde han lära känna människorna utan några sociala komplikationer. Det var vackert på något konstigt sätt och i slutet trädde han fram i sitt sanna jag, iklädd kostym som den multimiljonär han är. Och han talade stolt om de människor han mött, han talade om dem som vänner för livet. Av någon anledning gav detta mig gåshud och kärlek till människan. Såklart kom det massa tårar så jag fick hoppa av maskinen en stund hahha. SATS @where the drama is.

 

Classy friday.........................................................................